Jag skriver detta farväl till er mina långsvansade vänner och min älskade matte och husse. Min kropp orkar inte och trots att jag vill så går det inte. Min balans har kommmit ur balans och det går inte att tvätta sig, det finns inget hellre jag vill än att klättra upp för buren och utforska bokhyllan som jag brukar. Men min kropp vill inte, den här knölen på bringa verkar ta all kraft från mig.
Matte har gjort allt hon kan, hjälpt mig dit jag vill och lyssnat på mig när jag sagt att jag inte velat bli lyft eftersom det gör ont.
Men det är dags att gå vidare nu, innan jag förlorar mig själv allt för mycket.
Eddie, berätta om Tova och Sai för Mynta, du är den enda kvar nu som har träffat dem.
Alice ta väl hand om alla nu när jag borta, och var snäll mot matte, hon förtjänar det bästa.
Ruben, fortsätt vara den gulliga gubbe du är!
Mynta, vi han inte känna varandra allt för länge, men jag hoppas du kommer komma ihåg det jag lärt dig och minnas mig.
Matte: du har alltid varit kärast för mig, jag älskade att få sitta på din axel, det var mitt favorit ställe alltid. Minns mig som den jag var.
Farväl mina vänner....
Tinnu
våren 2005- 5/4 -2007
Djupt saknad och för alltid i våra hjärtan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar